Efter att ha pratat i över en timme på msn så står vi på samma ställe och trampar. Han förstår inte att ja är rädd för att ja ska förlora honom till henne och att man inte skriver så till sina ex,och ja förstår inte varför ja är så sotis när ja vet att han älskar mig. Tror vi inte kommer att komma så mkt längre på den punkten utan får nöja oss med det vi har skrivit. Ja känner att ja behöver mera bekräftan för att han tycker om mig,men kan nog inte begära mera än vad ja får. Det är väl exakt detta hon ville när hon skrev sitt mail,hur allt skulle utvecklas och ta form. Hon är säkert precis som ja,lika osäker i sitt självförtroende och dörför vet hon vilka knappar hon ska trycka på. Men ja ger mig inte,för honom ska hon inte få. Han har fångat mitt hjärta och jag hans,och ja kommer ta med det till graven. Ja älskar honom och om han läser detta så ber ja om förlåtelse och hoppas på att han inte ändrar sig.