Vid halv tio så skulle ja möta Micke på bron, så ja klädde på mig och skulle gå ut,när ja precis öppnar dörren till trappen så står han utanför och ja hoppar en halv meter,va så inne i mina egna tankar och samtalet med Dennis i telefonen så ja uppfattade inte att han stod där. Shit va hjärtat slog. Vi tog en prommenad hem till honom för att sen gå vidare,ville bara ut för att rensa tankara och få något annat att tänka på. Så vi drog till donken och tog det lungt och sen gick vi hem till honom och kollade lite på tv. Så nu har ja landtat i soffan igen och alla tankar kommer tillbaka.

Ja ska snart krypa ner i sängen igen,den står stor och tom och väntar. Så tråkigt att inte ha nån att sova vid längre när man är van. Men får leka psykfall och dofta på kuddarna som han haft och somna gott.